Brandweer. Det nederländska ordet för brandkår lyser vitt på en splitter ny röd Volvo FE på brandkårens support¬enhet utanför Amsterdam. Dagens förare Theo Graeff har 22 år som frivillig brandman och 15 år som taxichaufför i bagaget. Han har med andra ord kört det mesta, och tycker om sin nya bil.
– Den är lätt att manövrera och lyssnar på föraren. Den har liten svängradie och går smidigt runt hörn och går att köra både snabbt och med god sikt med alla backspeglar, säger han.
Med en knapptryckning går bilens hooklift i gång med ett surr och greppar sin last. Bilen stegrar något, och på nittio sekunder drar den upp en 12-tons container på flaket som vore den en legokloss.
– Den här containern innehåller ett litet kök, kylskåp och bänkar att ställa ut så att brandmännen kan ta en kopp kaffe och en macka. Eftersom många bränder håller på länge är det oerhört viktigt med mat, utan den kan man inte jobba hur länge som helst, säger Theo och sätter kurs mot Damrak, en av stadens mest trafikerade gator.
Första anhalten på Theo Graeffs testrunda är Museum¬plein, ett av stadens vackraste torg, och bakom en anlagd sjö skymtar Rijksmuseum, nationalmuseet för konst i Nederländerna.
– Amsterdam är en gammal stad, med många vackra byggnader. Men det innebär också att de hela tiden måste byggas om och repareras, vilket är ett helvete för trafiken. Som om den inte vore illa nog som det är, säger Theo, och suckar åt en cyklist som passerar en decimeter från lastbilen.
Trafiken i centrala Amsterdam erbjuder en körutmaning som heter duga. Rusningstiden är konstant. Det myllrar av personbilar, cyklar, mopeder, lastbilar, spårvagnar och till och med en och annan häst.
Faktum är att trafiken i centrala Amsterdam är en av Europas värsta. Stadskärnan ringas in av Europaväg A10, men för att ta sig in i centrum måste man ta mindre gator som är både smala och tungt trafikerade.
Lastbilen som Theo Graeff kör hör inte till dem som är först på plats för att bekämpa en brand vid ett larm. Först rycker brand- och stegbilar ut för att kontrollera branden med vatten eller skum. Därefter kommer supportenheten in. Beroende på vilken typ av uppdrag det är lastas bilarna med containrar specialanpassade för ändamålet.
De servar brandmännen med den extrautrustning de behöver. Allt från extra långa slangar eller extratankar med skum till sjukvårdsutrustning och dieseltankar som behövs när brandbekämpningen tar lång tid.
Färden går vidare längs de smala gatorna. Byggnader i glas och stål blandas med sten- och tegelhus från 1600-talet och framåt. Via Honthorststraat korsar Theo en av stadens kanaler och tar sikte på Marie Heinekenplein. Många broar är gamla och klarar inte av tyngre lastbilar, så det gäller att veta vilken väg man ska ta.
Precis som andra frivilliga brandmän har Theo Graeff sitt vanliga jobb att tänka på. De dagar han har jour är det dock beredskap dygnet runt som gäller.
– Bilen måste fungera, så klart. Det är det viktigaste. Sen måste vi kunna ta oss fram. Vi har alltid två bilar standby och måste nå olycksplatsen inom en timme efter det att larmet har gått, säger han.
I centrala Amsterdam rycker brandkåren ut 6–7 gånger per dag. Oftast för mindre bränder eller folk som fastnat i hissar. Men absolut vanligast är cykel- och bilolyckor. Vid större bränder, omfattande olyckor eller katastrofliknande situationer kalls supporterenheten in.
– Om brandkårens största fiende är elden så är supportenhetens största problem trafiken och de smala gatorna. Men jag gillar det. Annars skulle jag inte ha hållit på så länge. De professionella brandmännen är väldigt trevliga och uppskattar det vi gör. Och även om vi bara jobbar med logistik och försörjning vill jag tro att vi är en viktig del att hålla brandkåren i gång, säger Theo Graeff och susar förbi centralstationen på väg tillbaka till supportenheten.
Se Theo Graeff köra brandbil i Amsterdam.
Läs mer på www.volvogroup.com/movingtheworld (på engelska)